Idag ringde Thomas till jobbet såg du inget speciellet på Jerka idag !?!
Ärligt talat så gjorde jag inte det, om det berodde på att jag var trött eller om det då inte var nåt annorlunda att se - vet jag inte.
Han är JÄTTEsvullen på ena ansiktshalvan och genast så misstänkte vi tandvärk.
Nu är det ju så att jag inte *äger* Jerka utan han är en valp efter våra gamla juveler Donna & Jack som tyvärr inte längre finns med oss..
Jag och min pappa, Jerkas riktiga *husse* åkte iväg till veterinären där dom oxå konstaterade tandvärk, så imorgon ska det onda väck under narkos, så jag lämnar honom på Djurkliniken innan jobbet..:)
Veterinären Inger som jag alltid anlitade när jag hade *egna* hundar. verkade glad att se mig och undrade givetvis om jag skaffat hund igen..
Näe svarade jag han är *bara* Donna & Jacks son så därför är jag med.
Hon log och verkade förvånad att det redan gått över nio år sen jag kom ner och vaccinerade samt öronmärkte 5 små krabater...
Jerka är en stabil kille, så lugn och orädd hos doktorn, bryr sig inte ett dyft om dom andra djuren i väntrummet och låter veterinären kontrollera och känna utan några protester alls..
Han är rent av underbar.
Jack var lika suverän, coolingen kallade Per som skötte hans ögon honom.
Donna var tvärtom hon var orolig och ängslig samt förde ett jäkla liv hemma om hon hade den minsta skråma på sig. Eller det var när hon var yngre för sen när hon verkligen blev sjuk, då sa hon heller inget utan hade sån hög smärttröskel.
I morgon när Jerka ska ta bort tanden så är det exakt 1,5 år sen vi valde att ta bort Donna och Jack och folk säger - saknaden avtar.
Det är en förbannad lögn har jag märkt.
Smärtan och saknaden efter dom har inte förändrats utan det är bara jag som tvingats inse att dom inte finns här och kommer aldrig mer att göra det heller.
Jag längtar till i morgon när Jerka kommer att få slippa sin förbannade värk även om han inte visar att han har den så vet jag att den måste finnas där.
Jag älskar Jerka, inte på samma sätt som jag älskade Donna & Jack men ibland blir jag helt överväldigad att min kärlek faktiskt räcker till dom alla tre och även till Thomas då förståss....!!!
Nu ska jag gå och pyssla om Jerka lite och hoppas på att han kan sova gott i natt..
* Ju fler människor jag lär känna - ju mer tycker jag om min hund*
Love, Peace & Understanding
//M
Han är JÄTTEsvullen på ena ansiktshalvan och genast så misstänkte vi tandvärk.
Nu är det ju så att jag inte *äger* Jerka utan han är en valp efter våra gamla juveler Donna & Jack som tyvärr inte längre finns med oss..
Jag och min pappa, Jerkas riktiga *husse* åkte iväg till veterinären där dom oxå konstaterade tandvärk, så imorgon ska det onda väck under narkos, så jag lämnar honom på Djurkliniken innan jobbet..:)
Veterinären Inger som jag alltid anlitade när jag hade *egna* hundar. verkade glad att se mig och undrade givetvis om jag skaffat hund igen..
Näe svarade jag han är *bara* Donna & Jacks son så därför är jag med.
Hon log och verkade förvånad att det redan gått över nio år sen jag kom ner och vaccinerade samt öronmärkte 5 små krabater...
Jerka är en stabil kille, så lugn och orädd hos doktorn, bryr sig inte ett dyft om dom andra djuren i väntrummet och låter veterinären kontrollera och känna utan några protester alls..
Han är rent av underbar.
Jack var lika suverän, coolingen kallade Per som skötte hans ögon honom.
Donna var tvärtom hon var orolig och ängslig samt förde ett jäkla liv hemma om hon hade den minsta skråma på sig. Eller det var när hon var yngre för sen när hon verkligen blev sjuk, då sa hon heller inget utan hade sån hög smärttröskel.
I morgon när Jerka ska ta bort tanden så är det exakt 1,5 år sen vi valde att ta bort Donna och Jack och folk säger - saknaden avtar.
Det är en förbannad lögn har jag märkt.
Smärtan och saknaden efter dom har inte förändrats utan det är bara jag som tvingats inse att dom inte finns här och kommer aldrig mer att göra det heller.
Jag längtar till i morgon när Jerka kommer att få slippa sin förbannade värk även om han inte visar att han har den så vet jag att den måste finnas där.
Jag älskar Jerka, inte på samma sätt som jag älskade Donna & Jack men ibland blir jag helt överväldigad att min kärlek faktiskt räcker till dom alla tre och även till Thomas då förståss....!!!
Nu ska jag gå och pyssla om Jerka lite och hoppas på att han kan sova gott i natt..
* Ju fler människor jag lär känna - ju mer tycker jag om min hund*
Love, Peace & Understanding
//M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar