I morse när vi vaknade så insåg både Thomas & jag att det här är alldeles för tidigt att börja vår dag !!!
Så vi gjorde i ordning en god frukost och bänkade oss framför TV:n med filmen* River of no return* med Marylin Monroe
En film från 1954 som absolut är sevärd, åtminstoe det jag såg av den, för mitt i på några ställen så sov jag givetvis...ZZZzzz
TV:n är för mig vad sömnpiller är för andra.
Vidare så satte Thomas fart med vår lilla hall, och började måla det där jäkla furutaket till vitt och bara där såg man en himla skillnad hur det kan bli att gå från mörker till ljus. Väggarna ska bli vita, kalkvita och så vill Thomas ha en av dörrkarmarna i granitgrå den färg som vi dels har i köket. Det följer så bra med köket och så bryter det av lite säger han....:)
Okey säger jag självklart även fast jag helst hade velat ha den vit oxå.
Men nu är vi ju två i hushållet och då vill jag inte ha det som hos en del andra, att bara en vill och den andra vänligt hänger på - för att slippa bråk och problem.
Vi kompromissar och jag får det helvitt förutom karmen....:) och jag lovar att det nog blir toppenbra i slutänden. Sen är det ju alltid det där extrapiffet som gör det och där lämnar *gubben* mig alltid med fria händer..
Jag själv fixar till lite på våra köksluckor. Färgen har flagnat lite på ett ställe och det har retat mig nog nu. Så jag har slipat, slipat och målat..
När jag skulle skruva dän (dän det måste väl ändå vara sörmlänska ? jäklar vilket fult ord.) handtagen på köksluckorna så blev det inte så bra, utan Thomas sa jag fixar det där och tillade...
Du är bra på att vara snygg och laga mat så du får acceptera att du inte klarar allt haha..
Då tänkte jag på grupp 8 dom hade nog fällt gubben för den kommentaren, medans jag faktiskt tyckte den var skitrolig..
Så vi gjorde i ordning en god frukost och bänkade oss framför TV:n med filmen* River of no return* med Marylin Monroe
En film från 1954 som absolut är sevärd, åtminstoe det jag såg av den, för mitt i på några ställen så sov jag givetvis...ZZZzzz
TV:n är för mig vad sömnpiller är för andra.
Vidare så satte Thomas fart med vår lilla hall, och började måla det där jäkla furutaket till vitt och bara där såg man en himla skillnad hur det kan bli att gå från mörker till ljus. Väggarna ska bli vita, kalkvita och så vill Thomas ha en av dörrkarmarna i granitgrå den färg som vi dels har i köket. Det följer så bra med köket och så bryter det av lite säger han....:)
Okey säger jag självklart även fast jag helst hade velat ha den vit oxå.
Men nu är vi ju två i hushållet och då vill jag inte ha det som hos en del andra, att bara en vill och den andra vänligt hänger på - för att slippa bråk och problem.
Vi kompromissar och jag får det helvitt förutom karmen....:) och jag lovar att det nog blir toppenbra i slutänden. Sen är det ju alltid det där extrapiffet som gör det och där lämnar *gubben* mig alltid med fria händer..
Jag själv fixar till lite på våra köksluckor. Färgen har flagnat lite på ett ställe och det har retat mig nog nu. Så jag har slipat, slipat och målat..
När jag skulle skruva dän (dän det måste väl ändå vara sörmlänska ? jäklar vilket fult ord.) handtagen på köksluckorna så blev det inte så bra, utan Thomas sa jag fixar det där och tillade...
Du är bra på att vara snygg och laga mat så du får acceptera att du inte klarar allt haha..
Då tänkte jag på grupp 8 dom hade nog fällt gubben för den kommentaren, medans jag faktiskt tyckte den var skitrolig..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar