När minnet inte räcker till

#

Idag på fikarasten så satt vi och pratade om när minnet sviker..
Jag har så jäkla svårt med att komma ihåg namn sa en kille.
Jag själv kör med ett knep som gör det lättare för mig.
När någon presenterar sig så upprepar jag namnet och då är det som att det sätter sig i mitt minne, för visst är det ganska trevligt när någon minns vad man heter.

Nu vet jag med mig själv att när jag glömmer - så har jag egentligen inte lyssnat. Mitt huvud surrar av tankar och då händer det ibland att jag inte är så uppmärksam som man borde vara, därför lärde jag mig det knepet för då matar jag in informationen lixom..

Men nu när jag avslöjat hur jag gör så kommer jobbarkompisarna alltid att tänka på att jag gärna på morgonen säger GodMorgon och med namnet efter *s*..och det gör jag för att uppdatera mig om att jag minns.
En del löser korsord medans jag läser telefonkatalogen ;*).

Mitt jobb innehåller ju en våldsamt massa namn med adresser.
Kolla nu att jag skrev med adresser.
Plötsligt en dag upptäckte jag att jag tänkte att - där kommer ju Lindvägen 134 (påhittad adress) och så insåg jag att jag kan ju för 17 inte tänka folk i adresser..:)
Så numer är Hugo eller namnet prio ett och adress ett ställe där posten hamnar.

Det är nog säkrast att påpeka att jag inte alltid minns men det betyder inte heller att du inte finns. Antagligen så har jag då bara haft huvudet fullt av bry som jag inte kan släppa taget om.

Idag möttes jag av en märklig röst när jag som Åsa-Nisse skulle ha sagt telefonerade.
Öhh Anders hörde jag i luren.
Okey sa jag vart har jag hamnat och faktum var att jag hamnat rätt men jag var så inställd på att höra en vänlig röst säga att jag skulle få hjälp.
Jag skulle vilja boka _ _ _ _ _ _ fortsatte jag.
Vad då sa han ..ja gör man inte det hos er undrade jag.
Vet inte fick jag till svar men döööö ring växeln.

Så hädanefter kommer jag alltid att ringa till den vänliga rösten i växeln istället.

Till mitt jobb händer det att folk ringer och frågar när det är dans !?!
och det tog mig ett tag att fatta att folk självklart tar för givet att vi ska finnas i Folkets Hus.
Istället för att påpeka varenda gång att dom skulle ringa ett annat nummer och att det då var jag som måste leta på det så skaffade jag ett dansprogram..:) Så enkelt kan man lösa problem ibland, bara man vet att det är Mats-Erics som spelar och vilka dagar det är pensionärsdans.
Att hitta rätt information i en telefonkatalog vet jag *som kan åka vilse i en hiss fast den bara går upp eller ner* inte är det lättaste.
********************************************************************
Vart tog alla tanter på posten vägen !?!
Dom var ju inte alltid dom gladaste och inte dom yngsta heller men vart tog dom vägen egentligen..?

Nä nu måste jag göra nån nytta innan tankarna far iväg på nåt nytt..

// M