Ett av mina syskonbarn har alltid haft öronen på helspänn när vi *vuxna* pratat, och av det har det blivit många roliga episoder..

När hon var 4 år så var hon hos grannpojken och lekte och när det var dags för henne att gå hem så sa grannpojkens mamma att nu får ni allt städa upp efter er.

-Men jag är ju bara 4 år och sa min systerdotter..
Det spelar ingen roll sa mamman, nu får ni ta reda efter er.
-Vänta sa systerdottern igen, jag ska bara gå in och ringa facket först.

Hon kom tydligen tillbaka ganska snart med en vetskap om att det fanns någon som var starkare än facket och det var hennes mamma...:)
[ I år fyller hon 18 år och jag vet att hon inte tar illa upp för att jag berättar det här om henne, tvärtom så älskar hon att höra om saker hon gjort som liten..:) ]

Jag själv la ofta näsan i blöt när jag var liten, eller jag vill tro att det var mina äldre förståndigare systrar som ständigt lurade i mig det..
Som när min älsta syster hade med sig sin första kille hem och någon gav mig den ljusa idén att lägga mig i leksakslådan under hennes säng och tjuvlyssna !!!
Ni kan ju tänka er själva hur varmt och besvärligt det blev att ligga där i lådan, men det var ju inget mot att krypa fram och stå där med rodnande kinder och förstå hur korkad man var..
( Jag kan aldrig tänka mig att det blev nån mer träff med den killen )

Men min älskade syster Suss har aldrig blivit förbannad eller skämts för vad man gjort, utan bara skrattat åt allt elände :) och bjudit tillbaka med ännu mer galenskap och pajaskonster.

När jag gick i skolan och äntligen fick dejt med killen som jag spanat in länge så blev det tyvärr bara en träff..
Vi skulle mötas ute i en park och jag skulle vara lite tuff och tända en cigarett lite nonchalant med en tändsticka. Det bara sprakade till och jädrans vad det brann i luggen på mig.
*Jag vet nog ingen som lyckats imponera på människor som jag gjorde på den tiden..*
- Jag måste nog hem nu sa killen, och hoppade på cykeln och försvann.
Själv stod jag kvar där utan lugg och funderade på vad fan det var som hände egentligen.

Så var det gången när jag och två av mina vänner, skulle till Laggarhult på en moped. Givetvis så blev vi påkörda av en bil, och som jag ser det idag så hade bilen ingen möjlighet att förhindra smällen med tre vimsande, skrattande tonåringar på väg genom livet..:)
Jisses vilka rubriker det blev i den lokala blaskan och ännu en gång höll nog morsans hjärta på att stanna. Men vi bara skrattade den kvällen på akuten och var rätt nöjda med att slippa gympan dagen efter. Fast hon som körde men inte var mer skyldig till det som hände än oss andra - bröt benet väldigt illa.

Veckan efter körde jag i med min cykel, jag trampade på i full fart i en backe på Åsen och när jag kom ner och skulle göra en häftig inbromsning så att cykeln gjorde en lagom gir..så fanns det ingen broms och ingen möjlighet att svänga efter vägen..Det blev sjukhuset igen. Så många hjärnskakningar och ömma kroppsdelar som jag hade i tonåren så är det inte underligt att man tänker lite annorlunda ibland..:)

Det bara råkade hända saker hela tiden när jag var yngre, och när jag idag ser på mina syskonbarn så tycker jag att dom är så otroligt kloka och mogna..:)

Sen tycker jag att min systerdotter och jag har samma glimt i ögonen på fotona, och det gör mig stolt minsann.

Inte behöver jag ett löpband, jag som alltid är ute och cyklar ;*)
//M