Blondie namnam

Det är ju ingen hemlighet har jag förstått att jag varken kan sjunga och är helt tondöv...:)

Jag glömmer tyvärr bort det själv ibland och tror eller inbillar mig att min röst är fantastisk ja rent av ett himmelskt underverk .
Nu plågar jag ju inte livet av andra ständigt och jämt med min sång, utan nyttjar rösten mest när jag kör bil - ensam.

Jag har radion på för full volym och hör aldrig om motorn tickar eller om det är nåt annat oljud för jag har jämt göra med att överrösta Celin Dion eller någon annan *amatör* som kammar hem pengar i börsen med sina spår i etern.

Vägarna här hemma är urusla och jag har svurit ve & förbannelse många gånger över Vägverket när bilen skakar sönder och det är bara ett under att både stötfångare och motor ännu sitter där dom ska.

En dag när jag var på strålande humör och sjöng som bäst, högt och samstämmigt ;*) så hamnade jag i dom värsta gröpperna... Åh vilken lycka!!!

Mitt där i gröpperna så upptäckte jag ett nytt sound, ja så där som dom sa om Glenn Miller. Jag fick en sån fin darr på rösten, så jag backade tillbaka och körde över dom värsta hålerna igen för att höra om det bara var en tillfällighet.
Men inte, nog satt darren där allt.

Nu förstår jag att Olle Jönsson sångarn i Lasse Stefanz också måste ha bott på landet och åkt åtskiliga mil över gröpper och sten.

Nu har jag 4 km grusväg, så mitt mål är att hinna med så många låtar som möjligt på den sträckan. För jag vill självklart hinna få ihop till en hel repertoar till sommaren och folkparkerna.
Håll i hatten och fransarna Olle Jönsson för i sommar så ska jag leta upp mitt gamla nitbälte och sjunga din hit *Du försvann som en vind*..

//M

P.S Tack Vägverket, ni kan ju alltid få bli min promotor...:)