Ord & Inga Visor: Lyckans vindar

Hej !!!!

Nu är det evighet sen jag skrev och det har hänt en hel del sen sist ...

Jag har blivit 50 år och hade en fest för min och Thomas släkt här den 10 maj :) det var en sån rolig dag och natt, full fart med god mat, dricka och dans...alla var så nöjda och mina syskonbarn vill att vi ska ha ett *släktkalas* en gång om året, okey säger jag om det - toppenkul.
Jag hade önskat mig pengar så jag fick en bra start till att kunna åka till USA nästa år och det ser jag fram emot verkligen. Sen fick jag ett bord som jag länge gått och sneglat på som skulle passa ypperligt till vår soffa, och mycket riktigt *hallelulja* så bra det blev. Jag fick också en kryssning av Thomas kusin med familj så det får bli en Ålandstur i sommar för jag har aldrig åkt när det varit fint väder så man kan vara ute på däck...:) Blommor i mängder och ett presentkort på Kapp Ahl ja sånt som jag gillar att få känna sig rik och unna sig själv Tack, tack alla goda rara människor..

Så blev jag som 50-åring.

Dansen går på Bohmans vind

och så mitt älskade bord...:)

Den 23 maj så var jag på personalfest på jobbet och sen på kvällen när Thomas kom och hämtade mig så berättade han att han sett *Edvins syster* bära iväg med en kattunge, jaha tänkte jag nu igen är det fest i våra bodar. Thomas hade smygit upp och kollade och såg en kattunge ligga kvar, han smög ner igen och tänkte att nu kommer mamma katt snart och bär iväg han/hon också.

Den 24 maj när vi vaknade så tänkte vi att vi måste kolla till så hon kom och hämtade *ungen* men icke :( Där låg en parvel och när vi lyste med ficklampa längre in så låg det även en död unge där..

Den levande som visade sig vara en kille skrek hjärtskärande så vi förstod att *mamman* inte varit där på ett bra tag. Det var bara att slänga sig i bilen och åka till djuraffären och köpa mjölkersättning och bereda hem åt *Albin*. Nu kan man ju fundera på varför mamma katt övergav sin lilla kille eller om hon tänkte komma senare och hämta honom, men vi såg inte till henne att hon kom och letade överhuvudtaget. Kanske hon bara är omogen eller så ville hon bara inte ta hand om honom :( Thomas såg henne några dagar senare lekandes med vår Edvin på vägen och då förstod jag att hon inte direkt kände nåt ansvar. Skit samma vi tog in Albin och älskar honom precis lika mycket som vi gör med Edvin och jycken Jerka...:) Vi kokar flaskan, kokar ersättning, kissar honom osv och jisses vad han växer och gör framsteg...Thomas åkte och köpte en våg så vi kan hålla koll på vikten så den ökar och inte minskar. Jag tror att Albin bara var ett par dagar när vi hittade honom så nu är han cirkus 3 veckor och jag hoppas innerligt att den farligste fasen är över och att han kommer att överleva. Men han verkar vara en stark kille som sover lugnt och äter mycket. Han blir starkare på sina ben för var dag och går riktigt skapligt nu.

Foto från den 25 maj andra dagen vi hade honom inne