Förhållande till varandra.....
Jag läser många bloggar och så finns jag ju naturligtvis på Facebook ett medie där man får veta nästan allt om vissa, saker som man vill veta och saker man faktiskt inte vill veta..
Det som jag ofta förundras över är att man ofta får läsa om hur fantastiskt bra många har det *privat* ja i hemmets lugna vrå menar jag då..
Vi gör allt tillsammans och jag har världens bästa *partner*...:)
Jag älskar att se när folk har det bra men har oxå stött på där den ena partnern ofta lyfter fram allt det där, men där den andra partern inte alls tycker detsamma - fast naturligtvis inte skriver ut det..
Kan det vara så att kvinnor verkligen kommer från Venus och män från Mars och inte pratar samma språk eller är det så att vi lätt sållar bort det som visar oss det minsta sårbara !?!
Jag vill verkligen påpeka att jag är lycklig, jag är lycklig på mitt sätt och liv...:)
Jag är ingen övermänniska som får min man att njuta av mitt umgänge varenda sekund eller säkert ens varje dag...Min man har oxå fel och brister men det är just dom jag lärt mig tycka om..
Vi kan vara osams som fan och sams som få men det är väl det som faktiskt gjort att vi håller i hop efter alla år, respekten för att vi är två olika individer och tänker olika.
Jag skulle aldrig klara av att ha en man som hängde mig i hasorna hela tiden och som gör mig till viljes hela tiden för att hålla läget lugnt..
Om man gör allt för att läget ska vara lugnt så får man ju aldrig fram det man själv tycker och vill och i ett förhållande är man ju faktiskt två.
Pengar är nog nåt som ofta skapar trubbel i lyckan hos många...
När vi träffades Thomas och jag så jobbade vi båda så mycket vi kunde för att slippa ha så höga lån, men när vi köpte vårat första hus så blev det självklart oundvikligt och på den tiden så låg räntan på 17-18 % och vi överlevde...Visst kändes det ibland som att vi bara bodde men vi har ändå alltid lyckats unna oss det där lilla extra som fått oss att känna oss rika.
Jag var inte speciellt sparsam eller nogrann med pengar när jag var yngre, låt dom rulla och sen kan jag nog lita på att Thomas fixar det som behövs så tror jag att jag ibland tänkte.
Idag skulle jag aldrig kunna vara sån utan har full koll på vilka pengar jag har...ja just så är det vilka pengar jag har..Har ni inte gemensam ekonomi undrar nog många nu !?!
Vi har vissa pengar gemensamma, som till boende och mat sen att jag inte bidrar till lika mycket eftersom jag tjänar så våldsamt mycket mindre ger mig dåligt samvete ibland..
Äh säger Thomas allt vi har är vårt gemensamma...:) han är gudomlig så..
Men till vår senaste Thailandsresa så var det faktiskt jag som sparade ihop till vårt nöjeskonto och det gjorde jag med stolthet minsann. Tänk att jag kan lägga undan av mina småslantar jag har i månaden och jag älskar att se dom växa på kontot, det känns stort att kunna ge tillbaka ..
Nä jag skulle aldrig kunna tänka mig att äta makaroner sju dagar i veckan för att slösa bort pengar på annat, för riktig mat måste man ha.
Hur ofta hör jag inte förresten nygifta par säga att dom gjort det för att säkra sitt arv !?!
Jag förstår hur dom tänker men förstår inte hur man kan tänka att det är för att hindra att barnen ska kunna ärva..
Barn kan aldrig bli arvslösa utan har alltid rätt till sin del efter föräldrar och det tycker jag är helt rätt, barnen har aldrig bett om att bli till hur förhållandet än är till sina föräldrar..
Sen tycker jag heller inte att barnen ska kunna kräva att ärva eller tycka att jaha nu gifte sig gubben och jag blev snuvad på arvet :)
Lever vi för att ärva andra, eller lever vi för att kunna försörja oss själva...!?!
Självklart så måste man kunna ansvara för sitt eget liv och handlande och inte ta för givet att bara gubben dör så ordnar sig allt...!!!
Näe lev upp pengarna och ha kul för dom själv, och låt andra försörja sig själva..sen kan arv av personliga saker vara av annat värde - känslomässigt.
Det jag vill ha efter min mamma den dagen hon lämnar oss...är alla fina minnen jag har av henne.
Hur bra hon var/är som mamma, hur hon lyckats få oss syskon att vara nära varandra...
Jag säger ofta till henne, res mamma eller köp dig nåt du vill ha - spara inga pengar till oss, vi har så vi klarar oss allihopa..Njut av dagen och av livet.
Min pappa skulle jag nog egentligen tycka illa om enligt många..
Han lämnade mamma och familjen för en annan kvinna.
Nu har det gått flera år och flera kvinnor har passerat hans liv och vardag :) och nu har han gift sig igen och jag har ingen lust eller ork till att vara arg faktiskt.
Jag gillar min farsa, han är rak och hygglig och jag vet att om jag skulle ha något bekymmer så skulle han alltid ställa upp...
Av honom vill jag ärva hans pigga och glada sätt, hans engagemang och ork......:) men inte hans resor till Åland bland drinkar och historier...
Jag älskar mina föräldrar men på olika sätt och jag respekterar deras liv och vem är väl jag att ens försöka bestämma över hur dom ska leva........!?!
Nä nu ska jag se del 3 av Palmedokumentären..
See You
//M
Jag läser många bloggar och så finns jag ju naturligtvis på Facebook ett medie där man får veta nästan allt om vissa, saker som man vill veta och saker man faktiskt inte vill veta..
Det som jag ofta förundras över är att man ofta får läsa om hur fantastiskt bra många har det *privat* ja i hemmets lugna vrå menar jag då..
Vi gör allt tillsammans och jag har världens bästa *partner*...:)
Jag älskar att se när folk har det bra men har oxå stött på där den ena partnern ofta lyfter fram allt det där, men där den andra partern inte alls tycker detsamma - fast naturligtvis inte skriver ut det..
Kan det vara så att kvinnor verkligen kommer från Venus och män från Mars och inte pratar samma språk eller är det så att vi lätt sållar bort det som visar oss det minsta sårbara !?!
Jag vill verkligen påpeka att jag är lycklig, jag är lycklig på mitt sätt och liv...:)
Jag är ingen övermänniska som får min man att njuta av mitt umgänge varenda sekund eller säkert ens varje dag...Min man har oxå fel och brister men det är just dom jag lärt mig tycka om..
Vi kan vara osams som fan och sams som få men det är väl det som faktiskt gjort att vi håller i hop efter alla år, respekten för att vi är två olika individer och tänker olika.
Jag skulle aldrig klara av att ha en man som hängde mig i hasorna hela tiden och som gör mig till viljes hela tiden för att hålla läget lugnt..
Om man gör allt för att läget ska vara lugnt så får man ju aldrig fram det man själv tycker och vill och i ett förhållande är man ju faktiskt två.
Pengar är nog nåt som ofta skapar trubbel i lyckan hos många...
När vi träffades Thomas och jag så jobbade vi båda så mycket vi kunde för att slippa ha så höga lån, men när vi köpte vårat första hus så blev det självklart oundvikligt och på den tiden så låg räntan på 17-18 % och vi överlevde...Visst kändes det ibland som att vi bara bodde men vi har ändå alltid lyckats unna oss det där lilla extra som fått oss att känna oss rika.
Jag var inte speciellt sparsam eller nogrann med pengar när jag var yngre, låt dom rulla och sen kan jag nog lita på att Thomas fixar det som behövs så tror jag att jag ibland tänkte.
Idag skulle jag aldrig kunna vara sån utan har full koll på vilka pengar jag har...ja just så är det vilka pengar jag har..Har ni inte gemensam ekonomi undrar nog många nu !?!
Vi har vissa pengar gemensamma, som till boende och mat sen att jag inte bidrar till lika mycket eftersom jag tjänar så våldsamt mycket mindre ger mig dåligt samvete ibland..
Äh säger Thomas allt vi har är vårt gemensamma...:) han är gudomlig så..
Men till vår senaste Thailandsresa så var det faktiskt jag som sparade ihop till vårt nöjeskonto och det gjorde jag med stolthet minsann. Tänk att jag kan lägga undan av mina småslantar jag har i månaden och jag älskar att se dom växa på kontot, det känns stort att kunna ge tillbaka ..
Nä jag skulle aldrig kunna tänka mig att äta makaroner sju dagar i veckan för att slösa bort pengar på annat, för riktig mat måste man ha.
Hur ofta hör jag inte förresten nygifta par säga att dom gjort det för att säkra sitt arv !?!
Jag förstår hur dom tänker men förstår inte hur man kan tänka att det är för att hindra att barnen ska kunna ärva..
Barn kan aldrig bli arvslösa utan har alltid rätt till sin del efter föräldrar och det tycker jag är helt rätt, barnen har aldrig bett om att bli till hur förhållandet än är till sina föräldrar..
Sen tycker jag heller inte att barnen ska kunna kräva att ärva eller tycka att jaha nu gifte sig gubben och jag blev snuvad på arvet :)
Lever vi för att ärva andra, eller lever vi för att kunna försörja oss själva...!?!
Självklart så måste man kunna ansvara för sitt eget liv och handlande och inte ta för givet att bara gubben dör så ordnar sig allt...!!!
Näe lev upp pengarna och ha kul för dom själv, och låt andra försörja sig själva..sen kan arv av personliga saker vara av annat värde - känslomässigt.
Det jag vill ha efter min mamma den dagen hon lämnar oss...är alla fina minnen jag har av henne.
Hur bra hon var/är som mamma, hur hon lyckats få oss syskon att vara nära varandra...
Jag säger ofta till henne, res mamma eller köp dig nåt du vill ha - spara inga pengar till oss, vi har så vi klarar oss allihopa..Njut av dagen och av livet.
Min pappa skulle jag nog egentligen tycka illa om enligt många..
Han lämnade mamma och familjen för en annan kvinna.
Nu har det gått flera år och flera kvinnor har passerat hans liv och vardag :) och nu har han gift sig igen och jag har ingen lust eller ork till att vara arg faktiskt.
Jag gillar min farsa, han är rak och hygglig och jag vet att om jag skulle ha något bekymmer så skulle han alltid ställa upp...
Av honom vill jag ärva hans pigga och glada sätt, hans engagemang och ork......:) men inte hans resor till Åland bland drinkar och historier...
Jag älskar mina föräldrar men på olika sätt och jag respekterar deras liv och vem är väl jag att ens försöka bestämma över hur dom ska leva........!?!
Nä nu ska jag se del 3 av Palmedokumentären..
See You
//M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar