#
Jag är som Forrest Gump, fast en gående sådan..
Jag vaknar alltid numer tidigt på vardagsmorgnarna och fikar lite, rastar Jerka och så åker jag in till jobbet och parkerar bilen.
Sen börjar min vandring, jag går förbi villakvarter, hyreskvarter, fik och skolor..
Jag som bor på landet och som bara har grusvägar och långt mellan grannar, fullkomligt älskar att promenera mig in i andras liv och leverne..
Min fantasi går igång på högvarv där jag kliver på mellan olika kvarter, och jag inser hur lite jag tidigare sett av vår kommun.
Jag kan bli helt fascinerad av vackra hus och så snöar jag lätt in på detaljer det behöver inte vara tiptop utan det är det där lilla extra som gör att jag kan bli helt hänförd..
Jag går i vissa villakvarter som jag varit i förut och lagt materiel i brevlådor men då har just brevlådorna varit mitt mål och nåt mer har jag inte tänkt på eller sett..:)
Tänk att jag är 47 år och det har öppnat sig en hel ny värld för mig, ungefär som när jag växte upp på Rönngatan och kom upp i Laggarhult för första gången. ;*) Det är faktiskt ganska skönt att känna att man inte kräver så mycket för att faktiskt bli glad och må så mycket bättre.
Jag har ju varit en latoxe när det gäller att röra på mig, och alltid hittat en massa undanflykter för att kunna ta en genväg.
Nu blir det alltid senvägar istället för genvägar och jag tror jag skulle kunna gå en hel dag om det bara vore så...:)
[ Jag tränar inte för att bli yngre, jag tränar för att bli äldre ]
Jag möter mest hundägare på morgnarna som står och rycker i kopplet och väser kissa nu då så vi kan gå hem..
Men det händer ibland och då oftast när jag börjar senare på dagen att jag möter *gamla* bekanta och blir stående och pratar en stund.
Gamla vänner blir som nya och då känns det som att tiden har stått still, att allt var precis som förut, det är märkligt att man har så mycket att säga varandra fast det gått så många år sen man sågs sist.
Jag är inte nyfiken men nog sneglar man *lite* när man travar på utanför boenden och en dag så såg jag en som kollade sin klocka på armen när jag gick förbi. Tänk om jag är deras tidvisare och kanske jag skulle fundera på att byta runda, men då kanske jag rubbar deras dag !?!..:)
Jag möter trötta hängiga tonåringar som verkligen släpar sig till skolan och som säkert tycker att jag är en idiot som är uppe frivilligt så tidigt.
Jag ser stressade föräldrar som har barn som ska till dagis som säkerligen hoppas att personalen inte har något viktigt att berätta på morgon för att tiden är knapp.
Vid en del arkitektritade hus så ser jag stora husvagnar, båtar och splitternya bilar stå på rad och det står likadana lampor i fönstren givetvis symmetriskt riktigt.
Då känner jag det som att det är köpta människor såna som gått på det där *för att bräcka grannen* men varför tänker jag så !?!
Tänk om dom kämpat hela livet för att kunna ha just dom där lamporna stå där och att få en värld som ser ut att vara hämtad ur en amerikansk såpa..
När jag kommer förbi fiket så ser jag ofta samma personer som sitter och äter sin frukost ihop med samma gamla vanliga gäng och det gör mig lite avundsjuk för förr så satt jag oxå så där med mitt gamla gäng...:) och då tänker jag passa på nu för en dag så är gänget lixom splittrat och fikastunderna ihop blir färre och färre.
Jag har heller aldrig förr tänkt på hur många paraboler det finns, jag tror att man kan få in hela världen i ett och samma kvarter *fascinerande' men också jäkligt fult.
Jag inser att jag börjar bli old när jag blir glad över att se en fin mönstrad fönsterruta i en portuppgång, och varför har jag aldrig sett nåt sånt förut !?!
Jag är ännu bara kvar i några kvarter och har många kvar, för jag är säker på att jag måste gå vidare. Min nyfikenhet har vidgat sig och jag vill se vad jag missat i övriga områden och tänk på alla *gamla* kompisar som jag har kvar att möta...
Men jag går även min runda hemma med Jerka, för där har jag mina *kompisar* som står på trappen och undrar var jag var igår för att jag inte kom förbi..:)
Som min systerdotter frågade mig när hon var liten och var med mig affären.
-Känner du verkligen alla i affären !?!
-Nej det gör jag inte sa jag.
- Men varför pratar du med så många då !?!
Ja varför gör jag det ?
Det får bli en nästa tanke.
// M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar