#
Idag hände det igen.
Jag blev ofrivilligt delaktig i någon annans liv och leverne.
Mobil telefon en fantastisk uppfinning som gör livet lättare ibland men oxå att man blir delaktig i andras samtal fast man vill slå dövörat till.
*Bara för att jag inte kommer överens med din jävla släkt, för att jag slarvar bort mina pengar på annat än på hyra*
Precis dom orden fick jag höra idag av en som borde ha viskat i sin lur, och inte låtit som hon inte hade någon..
Där stod jag i kön och låtsades titta på olika sorters tuggummi (jag fullkomligt hatar tuggummin) och ville inte höra.
Jag stod där och svor för mig själv, fast jag borde ha knackat henne på ryggen och sagt att *dämpa dig lite* men sånt gör inte jag...:)
Sen kom det en harang om hur oduglig personen i den andra änden var, och plötsligt så kände jag en medkänsla för den personen - även fast jag inte vill veta eller vet vem det var. Hur kunde jag stå där och bara tänka att han hade nog ett helvete, när jag inte vet ett dugg om dom egentligen, utan bara blev *medbjuden* in i deras vardag för en kort stund...!?!
Jag själv är väldigt *försiktig* med min telefon, stänger av ljudet där det inte passar sig, viskar om jag är bland folk, säger att jag ringer upp eller sms:ar...:)..
Jag har oftast billiga telefoner och det är bara med den sista som jag faktiskt kan ta kort och surfa med fast jag aldrig använder den funktionen.
Jag vill kunna RINGA om det är nåt viktigt eller att andra ska nå mig om det behövs.
Jag hade en tid en telefonoperatör som inte funkade alls, endast 112 går att nås stod det var jag än befann mig. Inte fan kunde jag väl be ringa dom och be dom lämna ett meddelande till den jag sökte - så det blev att byta till gamla *hederliga* Telia igen. / Vad var det för fel på Televerket egentligen ? /
Mobilen har nog skapat att folk lättare tar med sig jobbet hem, man ska alltid vara anträffbar - för folk kräver det !?!
Vem är det som kräver det, är det inte så att vi vill göra oss oersättliga på nåt vis. Förr var det så att svarade ingen på hemnumret eller på arbetsplatsen så var det ingen hemma eller så var det stängt, var vänlig försök imorgon. punkt slut!!
Men det finns fördelar oxå, som för mig som är en förvirrad själ som ofta förirrar mig kan ringa och höra mig för om väg och läge, jag kan ringa och skälla om bilen stannar *s*..(men inte om andra hör förståss) .
Det finns roliga signaler som man kan välja mellan ;*), man kan låtsats prata i den när man är rädd att gå ensam, man kan läsa in ett personligt telefonsvar - ifall man älskar sin egen röst så kan man lyssna på den hur ofta man vill.
Det är klart jag gillar min telefon, men borde den inte användas lite mer med måtta och med lite mer tysthet !?!
Touchknappar och pekskärmar är absolut inget för mig, jag är för oförsiktig lixom......ska jag göra nåt så gör jag det rejält..:) och helst med hela kroppen :)..
Nudda bara, sa han i affären en gång....Jaha sa jag och så slog telefon ifrån, det är nog bäst med Nokia med stora knappar sa han och jag nickade.
Jag är nog egentligen stolt över att mina små händer kan orsaka så mycket, som dom faktiskt lyckas med och även med mina små fötter att dom lyckas snbbla över så mycket, ja tom över saker som inte ens finns..
Ikväll stänger jag nog av min telefon för jag är inbjuden att delta i en sommarfest med huset där jag jobbar.
Jag känner mig lite mallig att få vara delaktig personal, att få äran att inte bara *ta en kopp kaffe* utan få vara en av dom....
Jag kräver inte så mycket, en stol, gemenskap och en mobil som det går att ringa i när jag behöver.
Sänk volymen och lyssna på omgivningen ibland, du kommer att häpnas över hur mycket folk har att säga i tex kön.
//M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar