Dagen då solen gick i moln..

#
Den 26 april 2011 klockan 15.15 dag och klockslag som antagligen för alltid kommer att finnas i mitt huvud.

Tidpunkten då våra älskade vänner Jack & Donna fick somna in för gott.
Åldern var det som var emot dom 14 och 12 år.

Men varför tog ni bort dom samtidigt !?!
När vi tog hem Donna efter att ha levt ett misserabelt liv hos en missbrukare så var hon omkring 5-6 månader gammal.
Hon var en vilsen, envis och ouppfostrad näbbgädda...:) hon naggade eller småbet på alla och jag måste erkänna att efter 3 veckor med henne så sa jag till Thomas - jag vill INTE ha henne..
Pirayan var ett ord som användes om henne DÅ..

Hon fann sin trygghet i Jack som var lugnet själv, han brydde sig inte ett dugg om hennes bjäbbande eller försök till att visa sig tuff. Nej han gick som vanligt med sin boll eller nalle i mun och älskade livet.
En dag så bet Donna sig fast vid Jacks hals, inte för att skada honom utan för att hänga med och gissa om hon hängde med..
Han gick som vanligt hela dagen i trädgården och donade med sitt och hon satt kvar som ett plåster.. Det där pågick väldigt länge, så fort dom gick ut så satt hon fast på Jack och han promenerade henne..

Givetvis så en dag men jag minns inte när det var så släppte hon taget och växte upp till en tjej som slutade naggas och fann trygghet.

Hon hade aldrig blivit den tjejen som hon blev om det inte varit för Jack, vi fanns alltid för henne men det var Jack som lärde och gav..
Dom var ett team, han var så mycket manlig hane som man kan tänka sig och ändå så mjuk, snäll & samtidigt skör så man kunde bara inte låta bli att älska honom.

Veterinären kallade honom för coolingen för han hade inget behov av att stressa upp sig pga andra hundar ..Om dom inte jävlades med honom för då var det som att tända eld på en dynamit..han var så lugn hos veterinären att besök där aldrig var några problem.

Donna var mer orolig för hon var alltid livrädd för att vi skulle lämna henne, och när vi någongång trots allt var tvungen att göra det så fann hennes lycka inga gränser när vi hämtade hem henne igen.

Donna älskade att vara lite martyr, hon var en prinsessa ut i fingerspetsarna och det skulle vi alla veta om.
Hon *pratade* jämt och ständigt och *tjatade* ofta på mig.
Hon var en sessa som älskade uppmärksamhet och som hade sina rutiner och vanor. Hon kunde ligga i soffan på rygg och ta plats medans jag satt i en liten hörna - men så skulle det vara, tyckte hon.

När hon tappade sin boll från soffan så kunde hon tjata på mig länge och väl genom att slå med tassen, tjuta och buffa för att jag skulle hämta den åt henne *S*..när det skulle tagit henne mindre än en minut att hämta den själv.
Nu tror nog en del att hon var en dominant tik och bestämde över mig men så var det absolut inte.
Hon hade inga elaka tendenser alls utan gillade bara att hålla sin matte igång och sa jag ifrån så var det inget mer med det men *tjata* som barn gör med sin mamma det var Donna det...

För ett år sen så opererade vi bort livmodern på henne för hon blev dålig då handlade det om liv och död. Veterinären sa ni får avgöra själva och självklart så blev det operation - inte lämnar man sin bästa vän att dö för att försäkringen inte längre var att tala om till stöd..
Hon blev bra då men.... det kom efterhand knölar här och där, sånt som brukar dyka upp när man blir öppnad och det latenta får syre.

Jack var en livsälskare, en kille som älskade att vara ute och gillade vår tomt, att strosa, leka och lata sig. När han var yngre så gick han ut på morgonen och det var hopplöst att få in honom förrän till kvällen, han hade ju så mycket att göra..:). Det var gångar i hela trädgården och runt lusthuset efter Donna och Jacks lekar dom var igång jämt och ständigt.

Men Donna var ingen utehund, hon lekte och var med när vi var ute men helst ville hon ligga i *sin* soffa och njuta av praliner och livet..
Hon tjatade alltid på mig när jag höll på i trädgården om att hon ville gå in, men gå in sa jag alltid dörren står öppen - men icke, hon skulle vara med men ändå hela tiden påtala om att hon i varje fall tyckte att hon och jag skulle gå in..
Det är så jävla tomt att inte längre ha henne hack i häl, hon fanns alltid vid min sida och aldrig längre bort än att om jag sträckte ut handen så rörde jag vid henne..

Jack var med husse och grabbarna vid garaget eller lirade boll - hade han varit människa så hade Zlatan leget platt i jämförelse med honom :) men tur var att han var hund för vad skulle vi med alla dom miljonerna till *blink*..

Vi såg när Jack blev äldre, när hörsel och syn inte längre var vad det varit. Vi såg när Jack inte längre orkade vara med ute, han ville men kunde inte. Vi såg när bakbenen inte längre var lika starka, när trappen var hans största motstånd. Vi såg när Jack blev lite förvirrad och levde i sin egna lilla värld, fast alltid fortfarande med en boll i mun och 5 stycken runt omkring sig.
Men vi såg oxå en kille som alltid i 14 års tid vaknade på ett strålande humör och somnade glad och lycklig..

Det var inte lätt att bestämma sig för att låta Jack & Donna få vila, att låta deras välmående gå före vår..
Jag hade önskat att någon sagt till mig att *gör det inte* utan låt dom vara här hos dig, då hade jag nog gjort det !?!...eller inte.
Jag ville inte att dom skulle plågas ihjäl, jag ville ge dom ett värdigt slut tillsammans - när dom fortfarande kände igen oss och faktiskt litade på oss fullt ut. Låta dom bara somna in och aldrig märka av att hjärtat helt plötsligt slutade slå..
Jag trodde mitt hjärta skulle sluta slå för så ledsen har jag aldrig varit i hela mitt liv men hjärtat slår och det är väl det här som heter *livet går vidare*


Jag sörger väldigt, jag gråter och pratar *tjatar* med Donna varje dag fast hon inte finns här mer än i mitt hjärta och jag kan höra Jacks trygga tunga andetag fast jag vet att det är omöjligt.

Jag saknar när jag vaknar, jag saknar när jag går och lägger mig..

Jag vill bara önska att alla är rädda om sina djur och låter dom få lika mycket kärlek tillbaka som dom ger..

Vila ifrid Donna & Jack, utan er hade varken jag eller Thomas heller varit dom vi är..*kärlek till er*


//M